Vinter.

Alltså, vet ni vad. Det är bara September. Slutet av September, men ändå. Bara September, och jag fryser redan ihjäl. Jag vaknar upp med gåshud på armarna och går och lägger mig med blåa läppar. I mitt rum är elementet uppskruvat bara ett snäpp ifrån max. Igår hade jag dunjacka hela dagen. Och det är bara September.

Jag är helt jävla livrädd för den här vintern. Jag kommer att frysa ihjäl.

Jag bara vet det. Jag kommer att vara ledsen och kall och grå. Och i mer än ett halvt år kommer det vara snö. Ett. Halvt. ÅR. Jag orkar inte. Blir så förtvivlat jävla ledsen i hjärtat. Jag vill ju inte. Och hur mycket jag lipade när jag läste det här? Hur mycket?

För jag bor i övre Norrland. Och varje sommarkväll/natt/morgon när alla varit så förundrade över att solen aldrig går ner har jag varit arg istället. Vad är två månader av ljus? Två månader utan jacka och strumpbyxor? Har väntat ihjäl mig på den där jävla solen och hur mycket den än lyste i sommar ser jag den ju försvinna redan nu i höst. Och jag kan liksom inte med att bli glad över något som jag väntat så länge på. För länge på. Det spelar ingen roll att det blir vår i maj igen, att jag kommer kunna se asfalt igen i April. Inte när den varit borta så länge.

Jävla jävla jävla vinter.

About these ads
Det här inlägget postades i I huvudet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vinter.

  1. Anna skriver:

    Vaniljhjärta. Jag tänkte på dig när jag läste Sandras inlägg.

    Ditt vinterhart känns så obotligt att jag blir alldeles förtvivlad. Vad ska jag göra? Hur ska jag hjälpa?

    Hur trivs du på utbildningen?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s